Fornborgen Örnberget
Örnberget ligger vid Tullingesjöns östra strand, ca 1,5 km promenad från Tullinge station. Ett imponerande berg, med en delvis kraftigt överhängande sydvägg, 20–25 m hög. Så beskrivs Örnberget av de klättrare som ofta besöker berget. Förutom att berget är intressant för bergsklättring finns även en fornborg.
Örnbergets fornborg är lik den som finns på Skansberget och ungefär lika stor, 210 x 230 meter. Mot söder och väster är bergväggarna branta men mot öster och norr sluttar det mer. Där har de förhistoriska byggarna förstärkt borgen med en mur, ca 150 meter finns idag bevarad, liksom en ingång med ytterligare murpartier vinklade utåt. Utanför finns rester av en förborg, en ca 100 meter lång stenrad, mellan stora stenblock. Nu är murarna kraftigt raserade men en gång har de säkert var jämnt och fint uppbyggda, liksom i borgen på Skansberget. Ett sinnrikt system av murar på olika nivåer för att hejda och blockera motståndare.
Borgar som ligger högt upp på otillgängliga platser brukar kallas för tillflyktsborgar, en plats där man tog skydd i orostider och lättare kunde försvara sig mot angripare. Det finns också andra typer av borgar som tolkats som rituella, där gravar legat innanför murarna. Sådana platser skulle nästan kunna jämföras med nutida kyrkogårdar där kyrkomuren avgränsar ett heligt rum. Inne på Örnberget finns faktiskt två gravar, i form av låga stensättningar (rundade stensamlingar) men de kan också ha kommit till före eller efter borgens användningstid.
Det är svårt att ge en allmän datering av fornborgar eftersom så få är arkeologiskt undersökta och dateringarna av dem sträcker sig från bronsåldern, på 1 000-talet f. Kr. till slutet av förhistorisk tid ca 1050 e. Kr. och t o m litet senare, in i medeltid. Tätast ligger fornborgarna i Mälardalen och de flesta finns i Södermanland, ca 300 stycken. Här brukar de också ligga parvis, det är fornborgarna på Skansberget och Örnberget ett bra exempel på.